Premiären
Han satt längst bak i biosalongen, av gammal vana snarare än nervositet, fast det var nog båda delarna om han var ärlig.
Publiken kom in i vågor, silhuetter mot ljuset från foajén, och sorlet låg lågt och tätt, det där ljudet av hundra samtal ingen kunde urskilja enskilt.
Hon tänkte på gårdagen medan bussen rullade fram genom stan.
Vid torget stannade hon till och köpte en tidning i kiosken.
Luften var sval och fåglarna sjöng i de höga träden.
Senare på dagen träffade hon en vän utanför biblioteket.
De gick längs kajen och pratade om vädret och om jobbet.
—Ska vi slå oss ner här en stund?
En cykel ringde till och de stannade vid det lilla torget.
Någon sålde kaffe från en vagn och doften spred sig över gatan.
Hon satte sig en stund på en bänk och tittade ut över vattnet.
Molnen drog förbi sakta och klockan på kyrkan slog tre.
På hemvägen stannade hon i en bokhandel med en gul skylt.
Inne mellan hyllorna bläddrade hon i en tunn pocketbok.
När hon kom ut igen hade det börjat skymma över taken.
Gatlyktorna tändes en efter en längs den stilla avenyn.
En katt sprang över gatan och försvann bakom ett staket.
Hon hörde musik från ett öppet fönster på andra sidan gården.
Någon skrattade till inne i det lilla kaféet vid hörnet.
—Vänta, jag glömde ju nycklarna.
De vände om och gick tillbaka mot den låga trappan.
Stegen ekade mjukt mot stenen i den smala gränden.
Det luktade nybakt bröd från bageriet runt hörnet.
En pojke sparkade på en boll längs den tomma gatan.
Hon stannade och läste en lapp som satt på en dörr.
Vinden tog i och ett löv fastnade i hennes hår.
De korsade bron medan vattnet låg stilla under dem.
På andra sidan väntade en bänk i kvällssolen.
Hon knöt skon och tittade ut mot den mörka parken.
Fåglarna tystnade när skymningen lade sig över taken.
En spårvagn gled förbi med ett svagt, jämnt surr.
Hon stoppade händerna i fickorna och gick vidare.
Ljuset från skyltfönstren speglade sig i den våta asfalten.
De stannade utanför en port med en grön dörr.
Någon vinkade från ett fönster tre trappor upp.
Hon log och vinkade tillbaka utan att säga något.
Sedan fortsatte de längs kajen mot den lilla bron.
Klockan på tornet slog åter, långsamt och tydligt.
Hon tänkte att dagen nästan var slut, men inte riktigt.
De gick tysta en stund och lyssnade på stadens ljud.
Ett fönster stängdes mjukt någonstans ovanför dem.
Hon drog jackan tätare om sig i den svala luften.